onsdag 30 april 2014

The more you know

Dagens nyheter överraskar med en artikel innehållande en kavalkad av okänd information för oss oinsatta:

1. Skådespelaren som spelar Samwell 'Slayer' Tarly får inte tappa sin vikt vilket han tycker är svårt
2. Skådespelaren som spelar Thormund Giantsbane är Norrman
3. Folk betalar för att se en replika av en avhuggen litterär hand i vårt grannland
4. Gunnar Rehlin har tagit paus från sin hobby att göra armborst av kött* och återgått till mediernas mystiska värld


        The more you know

*För de som inte tar referensen:
"Man skulle ju vilja äta upp det"



fredag 25 april 2014

Förbannade tillvaro




Denna annons fanns att beskåda i gårdagens Metro (Boston-upplagan).

[I suffered with spiritual attacks where it felt as if someone was sleeping with me during the night. After attending the sessions I've been free from depression and all curses]

Vissa ser Ghostbusters som en härlig fredagskväll. Andra ser den som en mall för en affärsverksamhet. The land of opportunity!

torsdag 3 april 2014

Crazy Town - En fallstudie av en idiot?

Disclaimer: Det finns få saker som internet behöver mindre än ännu en människa som helt opåkallat bräker ut sina åsikter. Just idag tänker jag inte bry mig så mycket om det.

Bakgrund: En podcast av två komiker/mediepersonligheter/skribenter/vivörer. Josefin "Josefinito" Johansson och Kristoffer "Kringlan" Svensson. Kategori: humor. Periodicitet: veckovis sedan 2011.

Jag skriver i egenskap av 100%-igt trogen lyssnare. Under mitt tidigare liv som studentnations-aktiv bjöd jag in Crazy Town (men även Bernadottes och Ryska Posten) till Blekingska Nationen i Lund för att spela in sitt 17:e avsnitt.
Jag tycker inte att CT är det största eller det viktigaste som drabbat jordklotet, men är villig att erkänna att om podden försvann skulle den lämna ett vacuum. Precis som favoritpoddarna Spanarna, P1:s flaggskepp Godmorgon Världen eller Filosofiska Rummet. Och så vidare..

Fallets frågeställning: Är Kringlan en (politisk) idiot? Många verkar vara av denna uppfattning (oredigerad, men talande, skärmdump från @Kringland, tagen för någon minut sedan).



Anklagelsen: Att vara antifeminist, anidemokrat och anti-HTBQ.

Kringlan har uttalat sig om att han "inte vill vara feminist", antytt att vi kanske ska vara nöjda med hur vi idag hanterar transsexuella samt antytt att han tycker det är orimligt att en person lägger sådan vikt vid att bli kallade "det/den" istället för han/hon/hen. Han har uttryckt sig raljant och provocerande flertalet gånger, dock med en satirisk underton.
 Ligger det någon sanning i dessa anklagelser? Ja, det gör det. Vissa skämt kan väcka anstöt och det finns en tydlig "ta-och-skärp-er-och-var-lite-nöjda"-ton. "-Visst kan feminism gå för långt"-uttalandet kändes mer som något från flashback än från en Möllankomiker, och jag ska erkänna att jag tyckte det var ganska unket sagt. Men. Men, jag förstod varifrån det kom.

Tidigare befann jag mig i en ledande post i ett politiskt förbund tydligt till vänster. Härliga människor, goda minnen. Men det finns det en sak i Kringlans twittergatlopp som påminner mig om vad det var som fick mig att känna mig olustig på den tiden. Livsstilsvänstern. Nu menar jag inte det som ett svepande begrepp högern använder för att avfärda alla med palestinasjal och lugg (vilket jag själv är innehavare av båda), utan i den meningen att beskriva de som använder sin purism inte som ett syfte för att åstadkomma förändring i samhället utan för att få medhåll från den inre kretsen. För egen del umgicks jag hellre med en intelligent och intellektuellt hederlig högermänniska än en inskränkt vänsterperson med "rätt åsikter" av helt fel anledningar. Jag hävdar inte att jag är unik i detta, men det är sannerligen ingen högt värderad åsikt i somliga kretsar.

Jag passade aldrig helt in i "rörelsen", men jag var inte heller utstött. Det var fina människor de allra allra flesta och jag vill återigen påpeka att jag pratar om en högljudd minoritet. Men mina erfarenheter gör att jag identifierar mig med de påhopp som drabbat denne Svensson.

Till Kringlans försvar: Det kanske finns något mer relevant än att spendera en massa energi på att trakassera en person vars  podd når den övre medelklassens hipsters (let's be honest) vars partitillhörighet antagligen är delat lika mellan vänsterpartiet, FI och miljöpartiet. Det kanske till och med finns ett värde att få höra andra åsikter än de man redan har? Att klaga på någon som uppenbarligen är vänster (men inte vill erkänna det) för att denne inte är "tillräckligt mycket vänster" är ganska ynkligt.

Motargument: Sluta trolla (och nu syftar jag inte på vad en magikera håller på med). Att som Kringlan ondgöra sig på att det finns för mycket HBTQ-purister med bristande självdistans bland dina twitterföljare är lite tveksamt. Du vet att det inte är ett representativt urval av befolkningen (eller ens den åsiktsgenren).
Tycker du att vissa feminister är dryga så säg det istället för att hävda att du inte är feminist. Jag stör mig ypperligt på allehanda idioter som har rätt åsikter av helt fel anledningar och dessutom beter sig som svin men det påverkar inte mina åsikter.  Låt oss komma ihåg detta. Feminist-, HBTQ- och alla andra egalitära rörelser har trots allt rätt i sak. Frågan som återstår att debattera är implementering.

Konklusion: Kringland borde inse att (I) han tycker egentligen det är rätt kul med att vara hatad av vissa och (II) man ska inte kasta ut ideologin med det ibland unkna badvattnet. Twitter borde tagga ner och ägna sig åt något vettigt. Eftersom detta är en fallstudie så måste jag slänga in en psykologisk förklaringsmekanism. Här kommer den. Att alienera sig från sin "bas" är ett substitut för den tidigare uteblivna frigörandet från barndomen/föräldrarna/hemmet. Slut på psykologiserandet.

Nästa fallstudie får i jämställdhetens namn ägnas åt Jossan.
Tack för en ypperlig pod. Tack för att ni läste.

ps.  "För dum för pod". Är den tagen?