Dagens fail: Nationalekonomer tycker till

Forskning är viktigt, men viss forskning är viktigare än annan forskning. Nationalekonomi hör till kategorin som antingen är vansinnigt viktig och inflytelserik (läs Keynes, Marx, Ricardo etc.) eller vansinnigt perifer och verklighetsfrånvänd.

Nu har jag inte läst rapporten och borde rimligtvis inte klaga på forskningen som sådan. Den kan mycket väl vara helt briljant. Mitt problem ligger i forskarnas problemformulering och samhällsanalys.

Följande häpnadsväckande resultat presenteras i denna rapport som citeras i DN.se:
Arv leder till mindre arbetsinkomster

"Det motverkar långsiktig förmögenhetsuppbyggnad om arvingar utnyttjar arvet till att konsumera mer eller arbeta mindre”, skriver forskarna i rapporten"

Själv tar jag på mig min förvåningshatt och letar efter närmsta fasta punkt att hålla fast vid, nu när hela min världsåskådning rämnat. När chocken väl lagt sig så läser jag följande:

... Men att mycket pengar skulle leda till bortskämda barn, det tror inte Mikael Elinder, som är doktor i nationalekonomi:

– Nej, det skulle jag inte säga, men de kommer nog att jobba mindre hårt. Men om det är att vara bortskämd vet jag inte. Det kanske är goda möjligheter till ett gott liv, säger han till DI.se."

Bortskämd? På min ära! Det rör sig ju bara om människor som utan någon egen prestation fått möjlighet att "leva ett gott liv". Bortskämd? Rättviseproblem? Samhällsproblem? Icke då.

Dagens fail: Österrike

Läst på DN.se

"Staden Amstetten i Österrike upphävde på tisdagen hedersmedborgarskapet för Adolf Hitler... Amstetten blev känt 2008 när polisen avslöjade att Josef Frizl hållit sin dotter inspärrad i källaren på sitt hus där i 24 år."

Frågan är hur man går vidare härifrån. Hur följer man upp två stora "hittar"? Hur undgår man att gå Alphavilles öde till mötes?

Jag vet inte, men en sak är säker. Någonstans i Amstetten sitter just nu en focus-group och planerar nästa "big thing". Blir det en Heil-hitler-flashmob? Amnesti för sexförbrytare? En ny uppsättning av "Pol Pot on ice"? Oavsett tror jag inte vi hört det sista från Amstetten.

Tack för mig.

Seventy more years

While riding on a train goin’ west
I fell asleep for to take my rest
I dreamed a dream that made me sad
Concerning myself and the first few friends I had

With half-damp eyes I stared to the room
Where my friends and I spent many an afternoon
Where we together weathered many a storm
Laughin’ and singin’ till the early hours of the morn

By the old wooden stove where our hats was hung
Our words were told, our songs were sung
Where we longed for nothin’ and were quite satisfied
Talkin’ and a-jokin’ about the world outside

With haunted hearts through the heat and cold
We never thought we could ever get old
We thought we could sit forever in fun
But our chances really was a million to one

As easy it was to tell black from white
It was all that easy to tell wrong from right
And our choices were few and the thought never hit
That the one road we traveled would ever shatter and split

How many a year has passed and gone
And many a gamble has been lost and won
And many a road taken by many a friend
And each one I’ve never seen again

I wish, I wish, I wish in vain
That we could sit simply in that room again
Ten thousand dollars at the drop of a hat
I’d give it all gladly if our lives could be like that

//Bob Dylan