Välkommen åter till kursen i immunologi som ingen bett om. Men likt en full kille/tjej på något uteställe som inte fattar att ingen är intresserad av dennes raljerande, så fortsätter jag envetet.
----
Sist pratade vi om konceptet med receptorer och ligander. De flesta djur nyttjar receptorer för att känna igen patogener såsom virus/bakterier/parasiter. Detta kallade vi (djupt förenklat) för det medfödda immunförsvaret. Så långt är allt väl. Idag kommer vi gå igenom hur det adaptiva immunförsvaret fungerar.
Som vi konstaterade sist så räcker det medfödda immunförsvaret inte speciellt långt mot virus och bakterier som ständigt ändrar utseende för att undkomma dessa receptorer. Man kan definiera problemet på följande sätt:
Hur bekämpar man en fiende som, i princip, kan anta vilket utseende som helst?
För att förstå svaret till detta måste vi introducera tre nya celltyper:
1. T-celler ("hjälpande" eller celldödande)
Dödar celler som är infekterade med virus/bakterier och hjälper B celler
2. B-celler
Producerar antikroppar (riktade missiler som bara har ett enda mål)
3. Dendritceller
Aktiverar T- och B-celler
B- och T-cellerna är huvudpersonern för vårt drama. Det är dessa celler som skyddar oss från yttre angrepp. Saknar vi B och T celler så får vi antingen bosätta oss i en plastbubbla (ni minns "the bubble boy" från Seinfeld) eller skaffa en benmärgstransplantation från en tvilling (om man nu har en sådan).
B- och T-celler utvecklas enligt samma princip, fast på olika vis. För att göra principen tydlig, så tänker jag ljuga lite för er. Detta grundar jag på goda paternalistiska grunder då jag misstänker att ingen orkar lyssna på långa utläggningar som man inte förstår sig på.
Som du kanske lägger märke till så har jag ritat ut en receptor på B- och T-cellerna. Det är dessa receptorer som är nyckeln till hur de kan bekämpa patogener. Så hur går detta till?
B och T-celler har tre mycket viktiga egenskaper.
1. De har endast en receptor (kallad TCR=T cell receptor eller BCR=B cell receptor)
2. Varje cell har en unik receptor.
3. De angriper endast främmande föremål.
Dessa punkter är mycket viktiga att ha klara för sig innan vi gå vidare, så läs och begrunda de tre punkterna jag angett här.
Så, förenklat, T och B celler angriper det som deras receptor känner igen. Jämför med en hund som lärt sig känna igen heroin i en resväska. Lägger du fram en bit kokain så reagerar inte hunden. På samma vis är T och B celler specifika för just det deras receptor känner igen.
----
Hur kan då en cell se skillnad på vad som är främmande och eget? undrar ni. Cellen har inga ögon och kan därmed inte avgöra huruvida proteinet den just fått syn på (via sin receptor) är från en illasinnad bakterie eller från en av kroppens egna celler.
Detta undrade även världens immunologer. Gåtan fick först sin lösning någon gång på 70-talet. På bilden nedan visas hur det går till (angivet för T celler, men samma teori håller för B celler).
Kroppen "utbildar" B och T cellerna så att de av dem som har en receptor som är riktad mot kroppsegna strukturer dör (se bilden ovan). Kvar bli de miljontals unika B och T celler som kan skydda mot bakterier och virus. På så vis så slipper vi en situation där kroppen anfaller sig själv och orsakar stor skada. Eller hur?
Men nu lever vi tyvärr inte i den bästa av alla världar, oavsett vad Leibnitz har att säga om den saken. Anledningen till att Bret Michaels fick diabetes är att punkt 3 som jag listade ovan inte stämmer till 100%.
Som vi ser här så inträffar det då och då att T celler överlever den process som normalt ska eliminera dem. Det är dessa "fugitives" som nästa del av vår historia kommer handla om.
Har ni frågor, eller vill ägna er åt ärekränkning, så går det bra att kommentera.
Tack för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar